Sista minuten, igen

För tillfället är det kvällen innan. Nästan som sista dagen på sommarlovet, dagen innan man börjar på högstadiet. Jag är sådär lovligt pirrig av förväntan och nyfikenhet. Imorgon är det dags att bli Svensson och börja jobba 9 to 5 måndag-fredag. Denna vecka är ju dödsdömt att ha jobbiga mornar eftersom jag inte helt är i linje med rätt sömn än. Tur att jobbveckan har två dagar. Sådär om en vecka lär jag eventuellt vara i bra form och anpassat mig till den rådande arbetssituationen.
Åh, vad jag längtar tills imorn...jag ser ärligt talat fram emot imorgon mer än vad jag gjorde natten till den 24e december, alltså för nästan två veckor sedan.

Självklart är jag ju halvspeedad här och nu och blandar aktiviterna med Harpan på datorn sittandes i soffan, vikandes slängda kläder någonstans i lägenheten, diskandes i köket och en massa andra saker som är bra att göra dagtid. Då hade jag kunnat vakna någolunda utvilad imorgon. Men varför kämpa emot? Så här är det ju alltid. Inte för att jag har skjutit upp sakerna tills just precis nu utan för att förväntan och spänningen yttrar sig i en massa energi såhär på kvällskvisten.