Nu lägger vi det här bakom oss...

Det var tio helt otroligt sköna dagar jag hade därnere i Italien. Tack mamma och pappa för att jag fick följa med, något som jag behövde mer än jag själv kanske anade. Det här med solsemester, det var ju hur underbart som helst. Klart man glömmer bort sånna grejer när det går nio år mellan gångerna. Men det ska erkännas, lite skönt att vara hemma är det allt. Det enda jag saknar är solen och värmen, för det är ju så det ska vara på sommaren. Jag får vara glad att det fortfarande är någorlunda ljust sent på kvällarna här hemma.

Dock känner jag att jag fick överdos av detta;
* tomater
* croissanter
* meloner
* italiensk kulglass (fast, vem försöker jag lura, glass är alltid glass och glass går alltid ner!)
* crocks - fortfarande kryllar dem överallt. Värst var när jag hittade ett ipod-fodral i materialet.
* pizza
* Jason Mraz - I'm yours (resans mest överspelade låt #1)
* Sara Bareilles - Love song (resans mest överspelade låt #2)

Ljuspunkterna var helt klart;
* alla (kanske inte helt nyttiga) timmar i solen
* allt badande
* "hängen" i och vid den stora poolkanten
* böckerna jag läste
* familjen
* tennisen (det fortsätter jag gärna med hemma om någon är på!)
* båtturen
* simturen i havet
* den italienska glassen
* nutella
* executiva loungen
* alla SATC-avsnitt
* gratis champagne

Synd att jag inte hittade mig den italienska mannen jag drömmer om. Fast, det blir lätt svårt på ett hotell fullt med britter och amerikanare och en och en annan tysk. Inte heller nere på stan fanns det något vackert att titta på. De enda intressanta jag såg jobbade på hotellet och i de situationerna jag stötte ihop med dem var jag alltför siesta-trött, tyvärr.

Imorn är det ny vecka och då ser vi framåt istället. Parken öppnar tidigt och jag börjar därefter. Borde därför vara i säng såhärdags. Jaja, man lär sig aldrig. Men jag får iaf visa min bränna mot den vita skjortan, alltid nått. Har fått många varma kommentarer idag, jag lyckades med mitt stekande. Därför lär jag sova gott senare!