Det räcker nu

Jag är tycker precis som de flesta andra att vad som nyligen rapporterats om mördade Engla är fruktansvärt tragiskt och onödigt. Men personligen upplever jag att jag, bland henne, Bobby, Madeleine och alla andra försvunna barn och vuxna, inte längre kan ta till mig det hemska för att den bistra sanningen kablas ut varje dag och gör mig så avtrubbad. Det i sig är ju också farligt att jag inte kan eller vill förstå förrän någon när mig drabbas på ett eller annat sätt. Vad kan vi göra för att förhindra onödiga fall som nu senast, hur gör man för att fortsätta engagemanget uppe? Nu blandas skräcken med irritation om alla artiklar och vinklingar som framställs i media, dag efter dag. Är det deras fel nu helt plötsligt? Kan jag skylla på överanalyserande media? Eller är allt bara vårdens fel? Jag vill inte vakna upp förrän det är för sent!