Det gapade tomt

Promenaden var uppfriskande härlig, precis som jag hade hoppats. Det snöade visserligen men det var milt så det gjorde inget. Under min promenad funderade jag på både det ena och det andra. Bland annat att jag tillbringar mest tid i den gråa staden vintertid det är ännu mer grått. Ja då inte snön faktiskt ligger kvar. Tråkigt för promenadslingan jag gick visar sig då inte från den bästa sidan - runt ån.

När jag kom till stadsparken var jag mest inne i tankar om mormor då hon bodde precis brevid. Upptäcker snart till min stora förvåning att scenen som annars finns i mitten, där jag tillbringa mycket tid med just mormor, är helt försvunnen. Borta, puts väck. Öööh? Uuh? What? Vart tog den vägen? Kommer den tillbaka? Ska något annat göras där? Trots att jag annars lever mycket i mina nostalgiminnen känns det alldeles för snart att bara minnas nationaldagarna, första maj, sommarens sista suck, studenten, soaré-överlämnandet och alla annat jag förknippar med just den platsen. Någon som vet?