Framme. I rum 1408!!

München kändes lite som att Tom Hanks skulle komma springades som i filmen The Terminal.
På flyget över Atlanten hamnade bror och jag inte brevid varandra som tänkt men väl med en gång emellan oss. Framför bror satt en kille kusligt lik Sqweessssi. Lite äldre (han kanske va 28, Sqweessssi är ju ändå alltid 15), lite mörkare och tätare skägg klädd i baggybyxor, typiskt amerikansk, och en Harley Davidson-tröja. Stilen stämde kanske inte men kroppsbyggnaden var lik.
Trots litet flyg var det många på, uppenbarligen eftersom kön in till landet var gigantisk. Bror tyckte tullkillen såg farlig ut så jag kopplade på leendet och vi tre blev sjuka bundisar redan efter 5 sekunder. Försöka förklara SKF för en amerikan utan att kunna det engelska ordet för kullager, det e fan inte det lättaste. Kön bakom oss suckade ogillande åt våra skratt.
Bagaget kom, taxin körde väl rätt men var skumt dyrt och nyckeln till rummet har vi. Likaså tillgång till rummet nu. Fatta vår förvåning när vi upptäckte vilket nummer! Hoppas vi överlever.....just nu överväger vi 2½ Men och filmer från min dator eller Starbucks som ligger jag vet inte var. Sa ju innan vi åkte att det var stopp nummer ett, men nu vettefan alltså. Nu har vi snart varit vakna i 21 timmar och flygit över halva världen....då mår man!