Kungens vara eller inte vara

Dagens mest intressanta diskution handlade om vår älskade konung.
Alla som känner mig vet mitt intresse i skvaller och kungahuset. Hur det blev så kan jag bara skylla på mamma, men ett är säkert och det är att jag stolt kallar mig royalist.
Kungen på tronen gör allt som allt ett bra jobb som ambassadör för Sverige och jag hävdar bestämt att vi svenskar inte kan uppskatta hans betydelse väl ute i världen.
Skulle vi dumpa honom i sumpan eller i Ronneby skulle vi skattebetalare ändå vara tvungen att betala för alla slott och andra herrsäten som ingår i hans ägor.
Undersökningar visar dessutom att en president skulle kosta lika mycket i drift, men med slotten att betala blir totala summan mer.
Jag kan hålla med om att traditionen kung och drottning är förlegat och inte demokratiskt men I coulden't care less.
Till slut kom jag och motståndaren överens om att skilja staten från kungahuset precis som med kyrkan kunde vara en en lösning. Jag är helt överens med honom att man bara vill betala för vad man använder. Han som är emot kan "gå ur" och slippa få sina skattepengar gå till apanaget medans jag som är för färd, glamour och prinsessor kan stanna kvar och betala min procent av årslönen eller vad det kan bli.
För vad vore alla gamla damer utan HKH Majestät Carl Gustav?
Eller jag utan min Svensk Damtidning?