Speedad i 120

Det är inte lätt att gå upp tidigt när man i en veckas tid har haft generöst med sovmorgon, men jag lyckade ändå. Blev nästan förvånad, trodde jag skulle snooza flera gånger. Kom iväg med tåget, inga förseningar men drabbades av akut illamående. Kunde inte snusa, tappade koncentrationen på sudukot men somnade rätt lätt. Illamåendet gick över innan Katrineholm men var tillbaka igen på tåget mot Eskilstuna. Jag har sagt det förut och jag frågar igen; varför är det alltid så himla kallt i Katrineholm? Ligger det långt nere i en dal och solen orkar inte riktigt värma upp hålan, eller? Konstigt nog var det en massa dimma runt om byn men just där på perrongen sken solen. Ångrade nästan att jag inte tog med solglasögonen. Kallt var det ändå.

Blev hämtat av pappa, tog det lugnt hemma någon timme innan jag hade tid hos tandläkaren. Var där precis tio över så jag behövde inte vänta och var ute på gatan igen efter en kvart. Under den tiden hade jag tagit sådana där hemska rönkenbilder, undersökts, fått papper och lappar om bedövningar, tandblekning och prisinfo, tagit olika bilder på mig och tänderna och betalat. Väl ute på gatan förstod jag ingenting. Tydligen var jag färdig precis när jag trodde vi hade börjat. Fikade med Kristin, uppdaterade på det senaste, fick samtal av en klasskompis som lämnade över luren till ett företag som sökte praktikanter. Det är tredje företaget som söker upp mig, ändå väntar jag fortfarande på svar från de två i sthlm som jag helst vill träffa i veckan. Kom hem, attakerades av vild hund, berättade om dagen för mamma i 180, loggade in på msn, halva Sverige började samtala med mig samtidigt, fick ännu fler olika förslag på företag att söka och nu sitter jag här med andan i halsen, pulen i maxläge och undrar vad fan som hände.

Två djupa andetag och jag är tillbaka...

Och så går det inte att publicera...aaaahhh