Är det inte typiskt att jag flyttar 48 mil från ett nöjesfält för att vissa dagar uppleva berg- och dalbanor på det andra jobbet? Det startade lugnt, sen slungades vi iväg, det gick upp, det gick ner, det snurrade runt och till slut blev det en behaglig slutsträcka in på station (=alltså när jag fick gå hem). Jag har idag varit så arg att jag velat kasta mobilen i väggen och gråta tårar men samtidigt fått galet mycket beröm av andra. Och fått mycket gjort!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar