Det finns en riktigt stor sak jag såhär i efterhand ångrar. Ett riktigt bevis på att "man ångrar inte vad man gjort, vara det man inte gjort". I mitt fall handlar det om ett utbytesår under gymnasiet. Jag som satt där med kusin i startgroparna och letade i den gi-gan-tiska stipendie-boken på biblioteket men när hon blev osäker blev jag det med. Att göra saker ensam har inte alltid varit min grej. En sådan liten grej fick mig att backa ur och här sitter jag tolv år senare och ångrar mitt val. Allt började ju så bra när jag som tolvåring åkte iväg på språkresa...
I kölvattnet av detta finns även lite ånger över att jag inte tog tag i saken efter gymnasiet eller senare, jag som så vill göra något utomlands, helst USA som kanske inte är helt oväntat. Jag intalar mig fortfarande"att det inte är för sent". Om jag inte slutar snart och börjar handla kommer detta var det enda jag upprepar för mig själv när jag sitter där på ålderdomshemmet. Inte blir det lättare heller om jag aldrig kommer i gång eller att få höra att "vi trodde du skulle åka först" när bror var den som kom iväg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar