Igår tog jag och bror den korta spårvagnsturen ut till Gamlestan där jag bodde när jag var en liten, liten flicka och där bror föddes. Eller ja, det var väl närmare bestämt på Östra men där vi, familjen, bodde när han föddes. Jag tror det var jag som gladdes mest åt nostalgitrippen och åt att få återberätta mina minnen, han var ju av naturliga skäl rätt nollställd och utan egna minnesbilder. Det mest komiska var den "läskiga" och "farliga" backen precis utanför ytterdörren, där jag en kväll ramlade och fick hjärnskakning efter att ha cyklat utan hjälm och med träskor. Något jag absolut inte fick för föräldrarna. Men de powernapade och när ingen ville hjälpa mig ta ner hjälmen från den höga hatthyllan eller knyta mina skor, tja då gick det som det gick....
Holländrarplatsen - även här jag fick lära mig att Hemglass-melodin betydde att potatisbilen var på intågande. Allt för att föräldrarna skulle slippa tjatet om glassbegäret. Det började redan då...
Idag knappt värt att kallas backe. Antydan till lutning kanske, men för en femåring kan det nästan liknas vid samma lutning som Stigbergsbacken för mig idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar