Dumma människor

När jag kommer till jobbet efter helg-ledigt hoppas jag att jag är fulladdad med energi och tålamodskontot på topp - därför blir jag lika förvånad varje gång när det är just dessa första dagar människor (gästerna jag möter) är som otrevligast vilket gör att alla visare som stod på topp i början av dagen är totalt nervridna. What the f*ck liksom! Varför är mängden störst en sån här dag eller är jag extra känslig eller kanske till och med "svag" mot konflikterna.
Speciellt en situation under dagen fick mig nästan att tappa allt och börja gråta och det var mig själv, att jag inte stod på mig, som gjorde mig så förbannad. Face the fact att jag sitter på min plats av en anledning, vill jag bara skrika till dem ibland.

Tog mig en ytterst snabb o liten aw-öl på Stage efter jobbet för att träffa W och för att varva ner. Börjar omänskligt tidigt imorgon, men jag kommer ju inte somna tidigare för det.
När jag kom hem, kanske lite extra känslig för den lilla mängd alkohol som fastnat i kroppen, blev jag oerhört arg när jag läst att den misstänkte för branden hemma i Eskilstuna i februari blivit åtalad då polisen samtidigt gått ut med filmsekvenser från bevakningskameror. Inte för själva åtalet, tvärtom, äntligen kändes det som. Men denna man, detta totala avskum, är faktiskt personligt ansvarig för att bokstavligt talat tagit oerhört värdefulla delar av mitt liv ifrån mig. Och inte bara mig sedan, en hel stad närmare bestämt. För vad?

Gästerna under dagen kan jag om ett tag skratta åt och lätt förlåta, de skulle gå att samtala med, men den här 29åringen... Hatar är ett starkt ord men jag vågar ändå påstå att jag H A T A R denne för den personliga kränkningen han har gjort - må han ruttna någonstans långt, långt borta!