Halvt dygn utav ren lycka

Åh den är helt underbar, min lilla Sigge. Jag vet, extremt t ö n t i g t att namnge något så larvigt som en mobil, men jag kan inte motstå.
Till en början var det en hel del att lära sig och att försöka förstå sig på, men det lossnar allt eftersom. Det uppkom några ovana situationer som blev till irritation men som lyckligtvis nu gått över. Allt handlade mest om ovana. Det enda jag kan störa mig på nu i detta läge är att man inte kan bestämma ringsignal själv. Dock ska det tydligen gå via itunes då mobilen är ihopkopplad med datorn men så långt i utveckligen har jag inte kommit än. Tråkigt, för de befintliga signalerna är ett skämt.
Sen kan man lite smått uttrycka att ipod-funktionen inte helt ser ut som på en ipod vilket när man är ovan är lite störigt.

I övrigt fungerar det bra mellan mig och Sigge, hittills har vi kommit bra överrens. Men det är en konstig känsla som infinner sig när man ska försäkra sig om att man har med alla saker när man lämnar en plats, ni vet plånbok, nycklar, mobil o ipod och inser att nuförtiden är de två sistnämnda inklämda i en och samma apparat. Separationsångesten från min gamla älskade rosa ipod börjar dessutom lägga sig. Jag vet att den inte kommer lämnas helt till sitt öde, den kommer nog få vara med på lite äventyr även i framtiden.

Nu måste jag komma över den här nyförälskelsen, åtminstonde för idag, och lägga mig. Imorn kör vi ett härligt 13-timmars race. Det är bara att trycka gasen i botten!