Sista timmarna som 25

För att få bäst resultat av planerade saker att göra bör det i mitt fall skrivas en lista som jag följer till punkt och pricka. Gör jag det inte kan det istället bli som idag; uppstigning onödigt tidigt. Ok, planerna genomfördes men natuligtvis med en gnutta stress i sluttampen. Där började dagens orosmoment. Under min första rast, som blev av först timmar försent pga inställda tåg, var jag så hungrig att jag mest kastade i mig maten. Allt för att mötas av en möglig tomat. Åt naturligtvis inte upp den, bara tanken fick mig sjukt illamående. Antagligen mest psykiskt men jag var ändå osäker på om det hela skulle resultera i vometering mitt bland gästerna. Det gick inte över förräns näst sista timmen då jag fick återgå till mina duracell-uppdrag utanför grindarna, ute i friska luften. Osäker på om jag skulle klara kvällens fortsatta planer avstyrde jag helt enkelt tankarna om mojitos på Heaven 23 med S och P. Surt sa räven då jag är starkt för firande dygnets alla 24 timmar (men undantag för några ytterst få timmar reserverade för sömn). Backup-planen nerbäddad i soffan för att kurera mig inför morgondagen med lite film, lite B&J och lite julmurre, tja den är kanske inte helt malplace. Om det hade varit en vanlig söndag...

En anledning till senaste dagarnas nedstämdhet har helt enkelt berott på åldersnoja. Snart kan jag, inte utan ångest, säga; "tja man är ju inte direkt 25 längre..."