Plötsligt händer det

Förra veckan när jag stod positionerad på min vanliga plats dök det upp några till det yttre rätt trevliga killar som jag fick hänvisa rätt i entrén. En utav dem, den något mindre, var så otäckt bekant. Jag grubblade och grubblade hela dagen men kunde inte på något sätt hitta rätt i ansiktskatalogen i hjärnan. Hela veckan har jag gått och irriterat mig på vem denne mystiska man kan vara. Mer jobbigt blir det då han på något sätt är kusligt lik Magnus Betnér, jag kunde inte helt släppa Magnus som kandidaten det faktiskt kunde vara.
Tills igår, då jag finulade på den gamla goda ute-svängen då det slog mig likt ett kraschande plan, bartendern på Vasastan!! Den lille rakade killen...

Inte för att det här på något sätt är intressant för andra än mig, men ibland känns det skumt att man kan gå en hel vecka tänkandes på en människa utan att veta vem det är. Men som triss-reklamen säger, plötsligt händer det!