Smygande ångest

Vaknade förvånandsvärt pigg och kry igår morse, efter den stora juldagsutgången. Trots mitt fylleinlägg kände jag mig helt ok och fortsatte så långt in på eftermiddagen. Fram tills jag tog en tur på stan med K&A och jag och jag fick höra om kvällen och alla mina bravader. Då började den annars osynliga ångesten göra sig påmind. Hej hey, det man inte minns har inte hänt! Därmed dämpade jag ångesten en aning.
I det stora hela skötte jag mig nog ganska bra ändå.

Nu har jag betalat diverse räkningar och min stora ångestfråga nu är, vart tog alla pengar vägen? För det första, dec-lönen som jag fick var visserligen större än väntat men ändå inte tillräckligt. Och jag som annars har sån koll på flödet har nu i detta missat något. Vilket ger mig ångesten tillbaka.

Försöker för övrig ta det rätt lugnt nu när det är lov och allt. Spenderar kvalitéetstid med både familj och kompisar. Efter långa tvkvällar med de närmaste blir det ikväll bio med kompisarna. Arn står på schemat. Jag har inte läst böckerna, jag är egentligen inte intresserad men känner att jag ändock är nyfiken på miljöerna och på denna stora, stora svenska film. Trots att jag inte har råd. Egentligen. Om man ska tänka långsiktigt!

Sen var det ju det där med Paris också. Oj, vad det suger i min arma tarm!