Panikartad start

Jag skrev i förra inlägget om min oro för att inte få tillräckligt med sömn samt det här med att öppna portarna en kvart tidigare än vanligt. Det gick bra kan jag tala om för er mina vänner.
Men!
Vaknade oförskämt utvilad och ifrågasatte om klockan verkligen kunde vara halv nio när jag väl slog upp ögonen. Men nej! Klockar var inte mindre än....11.20!! Tio minuter senare skulle jag stämpla in! Förstå att det blev rejält drag under galoschen. Det var bara att beställa taxi och slänga på sig kläderna. Funderade ut om jag verkligen fick med alla pryttlar på väg till taxin, fick springa tillbaka, be chauffören rusa i ilfart, sprang upp i villan och lyckades stämpla in, om inte prick halv så åtminstonde en min över. Det tycker jag inte var illa pinkat! På vägen mot öppning lyckades jag dock glömma bort en skylt, fiffla för länge med att starta datorn och skriva ut gästlistan, men hey, 11.50 var parken öppen.
Och nej, det var ingen kö. Precis som jag hoppades.
Resterande dagen kan bara sammanfattas med en person; Tussen!