Sicka dagar

Snacka om flumighet. Allt började i onsdags kväll efter den där intervjuen. Först mötte jag upp pv på Chez Amis där det dracks öl och umgicks så det stod härliga till. Sedan kom Tussen med två vänner och glada i hågen fortsatte vi vimla ut i natten. Detta resulterade i nya bekantskaper och sen, eller tidig beror på hur man ser det, hemgång samt endast ett par timmars sömn innan jobbet. Var på plats en stund innan för att fira entré-bossens födelsedags. Alltid kul att överraska sådär. Tris var det när jag var tvungen att gå efter presentöppningen och innan tårtkalaset! Detta för att tvätta papperskorgar. Givetvis, eftersom jag först kände dåligt samvete för sen ankomst och sedan stressade frenetiskt, hade de blivit tagna av morgonstäd. Då jag har liten erfarenhet av denna typ av öppning kan jag inte jämföra med annat men den rutinerade ansåg denna som lugnast någonsin. Kändes inte helt fel att sitta och sola när första samlingen började, inte. Resten av dagen var bara flum, flum, flum. Mycket samlingar och en skön, avslappnad stämning.

Igår började dagen med ett leende. Peppad som få för kvällens stora händelse, Håkan-konserten. Att dagen startade med bänkflyttning till nya, för mig, lokaler i Spindeln samt vid scenen gjorde ingenting. När höjdpunkt nummer ett, parköppningen, var dags blev jag en gnutta besviken. Här hade jag sett fram emot att se alla galna Håkan-fans som slaviskt väntat utanför entrén (de första kom redan vid stängning torsdag kväll). Men tyvärr var de i år inte lika roliga och galna som förra. Ingen ramlade heller, tycker jag mitt skadeglada as var tråkigt.
När själva konserten närmade sig var det en hysterisk stämning. Varför Liseberg fortfarande har kvar Wärdshusscenen är för mig och många andra en gåta. Min uppgift var att mota bort människor som stod fel i utrymningsvägen och den klassiska positioneringen blomvakt. I år var publiken mycket jobbigare än tidigare och många hade svårt att lyssna på det jag sa så det blev en hel del jobb. Då W-scenen tvunget stod kvar lyckades jag endast se själva artisten endast två gånger.
Är egentligen inget stort Håkan-fan själv, gillar visserligen en hel del, men totalupplevelsen blev en aning sämre än förra året. Ett av hans fan jag jobbar med sa; - "Håkan är ju Håkan och är alltid bra, men det har varit bättre". Jag är så benägen att hålla med.
Efter konserten blev vi någon form av gräsvakter för att sedan avsluta dagen med hysterisk sopande så alla bänkar skulle ut igen framför scenen. Gissa om jag var trött, i kropp men mest i öronen, när jag kom hem.
Ja just, publiksiffran var la sisådär 17 tusen, åtminstonde enligt GP.

Idag var det återigen dags för aktiviteter vid Stora Scenen - Internationella Festivalen. Många servetter och annat skräp blir det när det blåser kan jag lova. Då jag blev bortglömd när dagens schema gjordes blev jag en extra resurs därborta på ettan. Tycker nog allt att det ändå gick bra trots att matosen som blåste i vinden var jobbig. Avslutade kvällen med allmän kexchoklad- och saftkalas.
Nu tänkte jag försöka komma i säng, jag menar det ska ju borstas tänder och läsas innan läggdags, för att lyckas komma upp i sån där lagom tid imorgon då jag börjar tidigt. Dessutom vankas det någon form av aktivitet, antingen fika med Tussen eller härj med pv, som after work, och lite snygg kan man ju försöka vara.
Jag är glad att jag får sovmorgon på måndag, då det för min del äntligen är helg!