Hej, jag heter Marika och jag är facebook-beroende!

Det finns inte en chans att jag vill veta hur mycket tid jag lagt ner på den där jäkla sidan. På morgonen, på jobbet, på mobilen, i tankarna och av vilken anledning? Tänk om uppfinnarna (vilka det nu än var) visste vilken beroendekraft sidan skulle skapa. Aldrig har jag varit med om något liknande på andra sidor.
Långsamt, sakta men säkert börjar ändå mitt intresse avta, även om ingen skulle tro mig med tanke på hur mycket onödig tid jag spenderar där.
Det infinner sig någon slags motstridig känsla i kroppen ju fler vänner man skaffar sig. Fler att följa - mer tid läggs ner att kolla upp allt. Men att tänka sig en dag utan att vara uppdaterad känns....ja, det vill jag inte veta. Bara jag tänker på det får jag abstinensbegär!
Nu känns det inte heller lika roligt när alla skaffat fb, vilket ändå är poängen. Jag blir lite illamående när jag tänker på det uppsvunget sidan fått efter den senaste tidens tidningsartiklar. Fråga inte varför, kanske hade jag föredragit mun-mot-mun-metoden istället för marknadsföringen genom media. Tidigare tänkte jag inte på vilken reklam-kanal är till de rätta segmenten, men när jag tänker på den DR som kan genomföras blir jag lite illamående. Trots att jag är intresserad av markansföring vill jag inte bli utsätt för det som "privatperson". Det är alldeles för mycket träd för att jag ska se skogen. Motsättningar, yes indeed!
En annan sak som slagit mig och som jag blivit rädd för är allas konversationer man kan se på "första sidan". I ett längre perspektiv, tänkt vilket forum detta är för mobbning, fy fan vad hemskt! Jag hoppas det dröjer ett tag till innan grundskole-kidsen hittar dit, de som är värst.
Nu ska jag motstrida mig själv igen, logga in, kolla kontot och sedan gå och lägga mig. Men vi får se när det blir....man vet aldrig hur länge man blir kvar när man väl är online.