Kärlekskrank

“I can still recall our last summer”

Asså, jag börjar bli så himla kärlekskrank i höstmörkret. Försöker göra det vanliga på nätet men spellistan spelar bara kärlekslåtar och ballader. Jag blir påmind om att ja behöver lite närhet, nu. Om jag bara hade någon att krama. Att vila hos när jag är lite trött.
Tänk om det fanns någon därute att överhuvudtaget vila tankarna på. Eller, jag har väl uppfunnit (alltså, han finns på riktigt) någon att tänka på, men det är rätt dumt, jag är väl inte intresserad, egentligen?! Det är väl bara tankar i brist på andra? En skapad tanke som blivit en fix ide. Bara för att ha någon att tänka på. Den är ju ändå höst och mörkt och det regnar som vanligt. Dagen till ära är det ju ändå torsdag.
Tänk att bara krypa upp och lägga sig hos någon i soffan, tända brasan och titta på nått slappt, typ Efterlyst med Leif GW, min mysgubbe!
Undra vad han gör just nu, han med stort H. Fast första tanken är kanske, vem är han? Är det långt kvar tills vi träffas. Blir det ännu en mörk och kall höst utan honom?
Om man hade fått en smygtitt i förhand på vem Han är, hade resan dit varit rolig? Eller hade man bara gått och väntat på honom och missat det roliga på vägen dit. Tänk om man redan träffat honom och trott att det är då det smäller men så blir det inte så och så blir man besviken. Sen träffas man år senare och det är då man inser att man är gjorda för varann.
Jag tror jag är rätt nöjd med att inte veta ändå. Fast jag är himla nyfiken på vem det kan vara.

Jisses, jag börjar bli riktigt patetisk. Medicin hit tack!

Det får bli lite Nilecity för att piggas upp! "Hasselbackspotöttis...."