Ett olyckligt avslut

Man kan inte anklaga den gånga helgen för att ha varit tråkig och ospännande.
Fredagen började med först förvirrat projektarbete, men efter lite möten och samtal hit och dit lugnade det ner sig och tankarna och funderingarna klarnade en aning. Jag kunde innan verkligen inte förstå hur många tankar som far igenom huvudet och hur svårt det ibland kan vara att sortera dem.
På kvällen skulle jag ha tjejkvpäll med Nives och Idol. Hade totalt glömt bort att bror + vän skulle komma på besök inför Frölundas hemmamatch. Under kvällens gång dök överraskning nummer ett upp, mamma, pappa och Ibzen kom på besök.Trevligt men lite frustrerande då jag verkligen inte hade tid denna helg för att umgås med dem. Fick några minuter päå fredagen och frukost på hotellet på lördagen.

Lördagen var som en vanlig lördag på Liseberg. Förrutom att det var sista denna späsong. Det mesta regnade bort.
Var på vuxen middag hemma hos OA på kvpällen. Vi var ett riktigt gött gäng, och paradis-grytan var väldans god. Något annolunda jämfört med den klassiska tacos-måltiden vi i vanliga fall är vana vid.
Fortsatte ut till Excet där jag mötte upp Petronella och Sara från entren. T.o.m Lasselööv träffade jag i kön in. För övrig var det så otroligt mycket folk på stället, och eftersom det är utformat som en stor gigantisk labyrint kunde vi aldrig lämna varann med rädsla för att tappa bort varann. Att dansa var tångt. Riktigt trångt. Men det var himla bra musik.
Hade hört rykten om att en viss person ev. skulle besöka stället under kvällen. Vad jag såg var så inte fallet. Innan skapade det en otäck känsla i magen av nervositet. Det var något jag inte gillade.

Söndagen började lite stressigt. Trots relativt tidig hemgång kvällen innan föredrog jag att sova än att besöka föräldrarna en sista gång på hotellet över frukost. Packade och ilade iväg till Liseberg. Sommarsäsongen 06 sista öppet dag. En dag många av oss sent kommer glömma. Av olika anledningar. Min dag började med att jag bla råkade ha på sökarknappen så att alla kunde höra mitt och Anna-Lottas samtal om hur någon/några knutit fast en hel påsrulle längs trappan vid Flumeride.
Flumeride ja. Olyckan på Flumeride. Sista dagen. Sista dagen på en redan händelserik säsong. Jag var den första päarkvårdaren päå plats efter olyckan skett. Exakta detaljer vet jag inte, så det finns ingen anledning för mig att spekulera om dem här, men jag vet att det var allvarligt, och inte speciellt roligt. Jag har väldigt svårt för utryckningsfordon sen olyckan i juli. Speciellt inne på Liseberg. Jag blir helt skakig, svettig och andas tyngre. Det gick bra för min del iaf. Den skadade kvinnan låg nersövd päå sjukhus. Inte lika bra. Nu hoppas vi alla på förbättring.
Sen kom nästa jobbiga slag. HAN, han som ev. skulle dyka upp på Excet i lördags kom till parken. Han kom till Balder. När jag jobbade där. Den omtalade hjärtsnurpen jag pratat om slog mig hårt. Ännu en gång fick jag svårt att andas. Jag hade blivit förvarnad några timmar innan om att han skulle dyka upp och jag blev totalt nerslagen av illamående. Jag fick jättesvårt att andas, jobba och tom äta. När han väl satt där, live and direct blev det en surrealistisk upplevelse. Jag som tänkt och funderat på detta ögonblick befann mig just nu i det. Det var inte alls som jag förväntat mig det. Han såg ut som jag trodde, och det var en jävla snygg syn alltså. Och så ouppnårligt. Ändå vill jag inte ha honom. Insiderkällor säger att han trots allt inte är ett bra kapä. Rent ut sagt a big no no!! Konstigt för det var ju inte den bilden jag fick av honom.
När det gått en stund och jag samlat mig blev jag så arg på mig själv. Att jag efter flera månader ännu inte lyckats släppa honom. Denna cruch är inte på något sätt hans fel utan helt och hållet mitt. Trots en dålig dålig ursäkt för att inte ses har jag inte fått något avslut som jag kanske skulle ha behövt. Jag behöver bli någon form av sårad för att få avlutet så jag kan komma över honom. Han är ju ändå ytlig sätt min drömkille, en mer klockren kille för mig har jag aldrig träffat. Det är därför detta är så svårt. Ingen av alla de killarna jag träffat under sommaren har kommit upp i hans nivå. Ja, jag vet hur jag låter.

Kvällen, sista för säsongen, avlutades på ett annolunda sätt än vanligt. På grund av olyckan ställdes disco-delen på avslutningsfesten in, och istället blev det bara middag. Eftersom jag fortfarande mådde så himla dålig höll jag mig totalt nykter. Därmed blev det lite segt under middagen. Jag kom hem rätt tidigt tack vare det.

Idag var det fortfarande inte bättre, så jag stannade hemma och försökte kurera mig och fundera ut varför jag har denna hang up på Honom jag knappt träffat. Jag vet inte om jag lyckats. Huvudvärken och illamåendet är ju fotfarande kvar.

Dagens issue: HAN.